Båten

Ligger i förpiken och hör vattnet klucka och regnet trumma mot fördäck. Det är rofyllt och samtidigt lite irriterande. Inser att kluckandet kommer att störa nattens sömn. 

Funderar på båtlivet. Det är långsamt. Vi åker till en vik. Äter lunch. Badar lite. Läser lite. Går en tur på klippan. Ror lite i jollen. Jag springer några intervaller på klippan och yogar lite. (Igår sprang jag Huvudskär runt med sonen som sällskap. Så fint att han gärna följer med nu för tiden.) Läser lite till. Vi spelar kort och fikar. Vi lagar middag och pratar. Rekar vik inför nästa dag. Spelar mer kort. Äter kvällsfrukt. Läser Harry Potterför barnen i förpiken. Barnen lägger sig. Vi läser eller ser något på Netflix. Somnar och vaknar till en ny dag. En ny vik, men annars är allt ganska likt. 

Långsamt och lite tråkigt, men ändå älskar jag det. Vi lever ett så intensivt liv till vardags. Jag behöver detta långsamma för att landa igen. Tror vi alla behöver det. Märker att barnen och maken mår bra av det också. Detta lilla liv. Denna sommarbubbla av tid tillsammans. Av tid som fördrivs. Av att njuta av att vara själva och tillsammans. Inga måsten. Mycket mys. När vi blir för uttråkade så åker vi och hälsar på vänner som har sommarhus vid vatten. På torsdag bär det av till några vänner och sedan vidare till några andra på fredag, men innan dess några lugna dagar till. Lite mer grillat. Lite fler bad. Läsa ut en bok till. 

Idag är vi på Utö. Jag sprang 8 km utan ont i knäna för första gången på över ett år! Lycka! Tror det är styrketräningen och intervallerna som gjort susen till slut. 

Annonser

Kreta

Mamma och hennes man, min bror med familj och vi är på Kreta. Mamma har hyrt ett hus här i en vecka. Ett galet lyxigt och stort hus med massor av rum och toaletter och två pooler. På ett berg med milsvidd utsikt i 360 grader. 

Det har varit helt fantastiskt med utflykter till havet, middagar i huset och på torget i byn. Kvällsbad i poolen. Barn som är stora nog att sitta med under kvällsfikat och prata. Skrattfnissigt trötta efter långa dagar, men så lyckliga över att få dela ”bästa stunden på dagen”. Bad i stora vågor hand i hand med mina finaste. Häng i skuggan med brors minsta snuffsandes ljuvlig bebisdoft. Dans med henne i famnen. Bollspel med hans äldsta. Liten hand i min när vi går upp och ner för trappan. När vi puttar storkusinerna i vattnet vid poolen. Jag får kramas och pussa tills han säger stopp med stark röst. 

Morgonlöpning med först make, sedan bror och sedan själv. Magisk utsikt och en by som vaknar. Skällande hundar som stör harmonin. Tunga intervaller uppför. Det svalkande doppet och frukosten efteråt. Nektarinträdet som vi plockar nektariner från nästan varje dag.

Imorgon åker vi hem. Det känns lite vemodigt.

Midsommar

Gotlandssommar med familjen och bror med hans familj. Badutflykter. Gos med ettåringen. Läsa bok för tvååringen. Minnena som kommer över mig. Allt mysigt och allt jobbigt med små barn. Våra är så storsmå nu. Kan så mycket, men är samtidigt så små i annat.

Vi dansar runt midsommarstången i ett soligt Kattlunds. Liten hand i min på ena sidan och lite större på andra sidan. Jag blir så rörd att jag är på väg att börja gråta. Badutflykt till vårt bästa badställe innan och till ett fint fiskeläger efteråt. På kvällen grillar vi och äter i glashuset.

Vallmofällt. Blåeld i vägrenen. Barnen klättrar i raukar vid Holmhällar. Cykling med maken omgiven av blomdoft. Grillning. Det är en fin midsommarresa och jag vill bara stanna längre.

Vi funderar på att sälja båten och bygga ett sommarställe på Gotland istället. Hur ska vi någonsin kunna välja. Vill ha både och, men till det finns varken pengar eller tid.

Hajk

Barnen var på sin första hajk med övernattning i tält i helgen. Pirriga barn och pirriga föräldrar. Allt gick superbra och det var två glada, men trötta barn som vi fick hem igår. Under tiden de var borta cyklade mamman 3,5 mil, tog bort ställning och presenning från båt, var på glammig tjejmiddag med massa skratt, god mat och champagne, övernattade hos och hängde med en av sina bästa vänner, skurade och rubbade hela båten och kom hem som en trasa hon med. En typisk majhelg på något vis. 

Träning

Mitt nya träningsliv fortsätter och det är inget måste. Jag vill verkligen och jag tycker om träningen. Två dagar styrka i veckan börjar också synas lite faktiskt. Ser muskler som jag inte har sett tidigare och känner mig fastare. Cyklingen är lika mycket kropp som själ. Jag njuter av den. Får ett lugn i naturen. Tycker om känslan i kroppen under träningen. Känslan av styrka och kraft. 

Mina senaste veckor. Gult är cykling, grönt styrka, purpur prommenader, rosa yoga, mörkgrönt löpning. Ca 10 mil i veckan i snitt och ca 7 timmars träning. Tänk att något som känns så naturligt nu har varit så främmande resten av mitt liv.

Tystnad

Vad har jag gjort sedan alla hjärtans dag kan man undra. Inte mycket. Tränat mycket mer än vanligt. Sex gånger i veckan. En vilodag. All träning räknas. Även en kvart yoga, så alla dagar springer jag inte precis milen men jag tränar. Jag har börjat cykla till och från jobbet också. 1,5 mil enkel väg. Inte varje dag dock, men flera dagar i veckan. Ibland tränar jag på lunchen i alla fall. Jag känner inte riktigt igen mig själv, men jag mår väldigt bra av det. Det är roligt att träna. Är mer fokuserad på jobbet. Sover bättre. Är lugnare. På kvällarna är jag trött och orkar inte blogga, så därför har det varit tyst. Om någon undrar har jag knappt gått ner i vikt dock. Sjukt orättvis. Men jag känner mig starkare och mår bättre och det är det viktigaste.

Sen har jag jobbat en del och maken har blivit chef och barnen har haft en massa träningar och matcher och annat som gör att livet snurrar fort och det ena dagen är alla hjärtans och andra dagen är påsk.

Glad påsk!

Alla hjärtans dag

När vi kom hem från utvecklingssamtalen så lagade jag och Sinna överraskningmiddag till maken och Uia. Det var Sinnas idé. Han dukade, gjorde sallad och skar ut hjärtformade rostisar som han sedan fördelade skagenröra på. Han funderade på vilka servetter vi skulle välja och vad vi skulle dricka till maten. Vi lagade min favvorätt just nu: ugnsbakade torsk med bacon och rödlöksröra och blomkålspuré. Vi tände ljus och maken och jag drack champagne. Efter maten mös vi i soffan, tittade vi på fångarna på fortet och åt geléhjärtan. 

En helt perfekt alla hjärtans dag. Den behöver inte firas, men det är fint att ha en anledning att uppvakta varandra och umgås. Nästa år är det Uia och makens tur att laga mat. Det var Sinna noga med att få bestämt. Någon rättvisa får det ju vara… Det är så lätt att man missar att uppvakta varandra i vardagen. Det är fint när man får tillfälle.