Hajk

Barnen var på sin första hajk med övernattning i tält i helgen. Pirriga barn och pirriga föräldrar. Allt gick superbra och det var två glada, men trötta barn som vi fick hem igår. Under tiden de var borta cyklade mamman 3,5 mil, tog bort ställning och presenning från båt, var på glammig tjejmiddag med massa skratt, god mat och champagne, övernattade hos och hängde med en av sina bästa vänner, skurade och rubbade hela båten och kom hem som en trasa hon med. En typisk majhelg på något vis. 

Träning

Mitt nya träningsliv fortsätter och det är inget måste. Jag vill verkligen och jag tycker om träningen. Två dagar styrka i veckan börjar också synas lite faktiskt. Ser muskler som jag inte har sett tidigare och känner mig fastare. Cyklingen är lika mycket kropp som själ. Jag njuter av den. Får ett lugn i naturen. Tycker om känslan i kroppen under träningen. Känslan av styrka och kraft. 

Mina senaste veckor. Gult är cykling, grönt styrka, purpur prommenader, rosa yoga, mörkgrönt löpning. Ca 10 mil i veckan i snitt och ca 7 timmars träning. Tänk att något som känns så naturligt nu har varit så främmande resten av mitt liv.

Tystnad

Vad har jag gjort sedan alla hjärtans dag kan man undra. Inte mycket. Tränat mycket mer än vanligt. Sex gånger i veckan. En vilodag. All träning räknas. Även en kvart yoga, så alla dagar springer jag inte precis milen men jag tränar. Jag har börjat cykla till och från jobbet också. 1,5 mil enkel väg. Inte varje dag dock, men flera dagar i veckan. Ibland tränar jag på lunchen i alla fall. Jag känner inte riktigt igen mig själv, men jag mår väldigt bra av det. Det är roligt att träna. Är mer fokuserad på jobbet. Sover bättre. Är lugnare. På kvällarna är jag trött och orkar inte blogga, så därför har det varit tyst. Om någon undrar har jag knappt gått ner i vikt dock. Sjukt orättvis. Men jag känner mig starkare och mår bättre och det är det viktigaste.

Sen har jag jobbat en del och maken har blivit chef och barnen har haft en massa träningar och matcher och annat som gör att livet snurrar fort och det ena dagen är alla hjärtans och andra dagen är påsk.

Glad påsk!

Alla hjärtans dag

När vi kom hem från utvecklingssamtalen så lagade jag och Sinna överraskningmiddag till maken och Uia. Det var Sinnas idé. Han dukade, gjorde sallad och skar ut hjärtformade rostisar som han sedan fördelade skagenröra på. Han funderade på vilka servetter vi skulle välja och vad vi skulle dricka till maten. Vi lagade min favvorätt just nu: ugnsbakade torsk med bacon och rödlöksröra och blomkålspuré. Vi tände ljus och maken och jag drack champagne. Efter maten mös vi i soffan, tittade vi på fångarna på fortet och åt geléhjärtan. 

En helt perfekt alla hjärtans dag. Den behöver inte firas, men det är fint att ha en anledning att uppvakta varandra och umgås. Nästa år är det Uia och makens tur att laga mat. Det var Sinna noga med att få bestämt. Någon rättvisa får det ju vara… Det är så lätt att man missar att uppvakta varandra i vardagen. Det är fint när man får tillfälle. 

Utvecklingssamtal

Vi var på barnens utvecklingssamtal igår. Jag känner mig så lyckligt lottad. De är så stora och verbala. De kan så mycket. De har vänner och de är snälla mot andra och hjälpsamma i skolan. 

Det som berörde mig mest var dock när läraren berättade om vad Sinna sagt på kramens dag. På frågan vem han skulle vilja ge en kram så svarande han: ”Farfar – för jag tror inte att han får så många.” Vår empatiska finaste son. 

Skidresa

Efter gråt. Panik. Tvång. Mutor. Åka mellan benen. Erbjuda attcbära skidor ner. Ramla varje sväng. Hoppa av liften innan det branta. Vägra försöka. Vägra testa. Vägra åka. Vägra lyssna. 

Efter det kommer modiga barn som plötsligt kan, som susar ner för backen. Som säger ”vi kan väl testa” om den läskiga röd/svarta. Som hoppar i gupp. Som åker själva med kompis i lift. Som åker bana i skogen. Som susar framför i backen och som längtar efter mer. 

Vi bara häpnar och njuuter. Förundras över stora barn. Inser att vi i också är slut efter en dag, eftersom vi också har fått åka. Vi har inte stått still i en barnbacke. Vi har inte lirkat med ett barn som är rädd. Vi har åkt och haft roligt tillsammans. Vi är alla trötta och lyckliga.  Skidresa är fantastiskt. 

Sjukdom

Först fick Uia och sedan Sinna femte sjukan, som tydligen är en (för mig tills nu helt okänd) barnsjukdom. Sedan blev Uia sjuk igen. Denna gång hängig med huvudvärk. Sedan fick jag samma sak. Sov 13 timmar natten mellan onsdag och torsdag. Jobbade hemifrån alla dagar utom tisdag denna vecka. Avslutade veckan med astmatest för dottern och lagning av tand för mig. Tjohooo. En rakt igenom pissig vecka. Ingen träning heller blev det. Vägde in med på samma som för två veckor sedan, så står still på – 2,2 kilo. Det får ändå anses bra eftersom det enda jag har velat göra hela veckan är att äta godis och bullar. Har ändå stått emot bra och ätit bra med några undantag. Nu vill jag bara vakna pigg utan huvudvärk. Drömmen om det.