Fortsättning Anna Wahlgren

Jag efterfrågade en nyanserad debatt. En debatt som klarade av att skilja på teori och praktik. Jag har aldrig påstått att AW är min hjälte, än mindre förnekat allt. Jag tror att böcker om barn, barnpsykiatri, barnuppfostran m.m. kan vara bra för osäkra föräldrar och för föräldrar som har ett problem som de inte klarar av att komma till rätta med själva. Jag tror inte att alla föräldrar vet hur de ska hantera sina barn i alla situationer. Men precis som med andra vägledningar måste man tänka själv och inte följa slaviskt. Detta oavsett om man läser Juul, AW eller “Sova utan gråt”. Jag har läst många olika böcker om barn varav AW:s har varit en av dem. Jag har tagit till mig det jag tyckt vara klokt och förkastat annat. Man måste alltid ställa sig frågan. Vad fungerar i vår familj? Vad fungerar för våra barn? Verkar min barn må bra av detta? Verkar det hjälpa? Tror jag att mitt barn på sikt kan må bra av god nattsömn/goda matvanor, eller vad det nu kan röra sig om? Inget som en författare skriver kan frånta en enskilda föräldern dess ansvar för sitt agerande gentemot sitt barn. Jag tror att barn först och främst behöver kärlek, närhet, omtanke och beröring för att må bra. Detta oavsett om det är spädbarn eller åttaåringar som vi talar om. Jag tror därefter att barn mår bra av att sova tillräckligt mycket och sammanhängande samt att äta bra. Det finns många studier som stödjer detta påstående och det är nog få som ifrågasätter det. Frågan är istället hur man ska nå dit. Vissa barn sover och äter bra av sig själva. Dessa föräldrar är det bara att gratulera. Vissa barn sover inte bra av sig själva. Frågan blir då om man ska göra något åt det som förälder, eller om man ska låta barnet välja själv. Jag tror inte att barnet är kapabelt att välja självt. Jag har många vänner som inte tänker så utan låter barnet somna när det somnar och vakna när det vaknar. Och det är deras val, men så ville jag inte att mina barn skulle ha det när de var sex månader och så vill jag inte att de har det nu vid 3 1/2 år. Jag tror att barn mår bra av rutiner och att sova hela nätter. Få ifrågasätter att man sätter gränser för större barn, men ganska många att man sätter gränser för bebisar. Det kan jag tycka är märkligt. Men återigen – detta är en diskussion om teorierna, vilket jag tycker är nyttigt. Teorier ska ifrågasättas och det är intressant att höra om andras praktiska erfarenheter som antingen stödjer eller motsäger teorierna. Det jag ifrågasatte var artikelförfattarens slutsats såsom jag uppfattade den dvs. att eftersom AW nu påstods vara en dålig förälder så var samtliga hennes teorier utan trovärdighet. Jag kan inte förstå den slutsatsen. De många föräldrar och barn som har blivit hjälpta till en bättre natt sömn av hennes teorier har ju inte blivit mer eller mindre hjälpta bara för att det nu framgår att man kan ifrågasätta hennes föräldraskap. Teori och praktik är inte samma sak. Detta oavsett om det är min praktik eller AW:s. Felicia beskriver sin upplevelse av sin barndom. Sin berättelse. Jag ifrågasätter inte hennes berättelse. Jag tycker synd om henne precis som jag tycker synd om alla barn vars barndomsupplevelse har varit allt annat än bra. Jag ifrågasätter endast denna sammanblandning och oförmåga att skilja på teori och praktik. Och ja, jag tror faktiskt att kritiken hade varit mer nyanserad om det hade varit något av Juuls barn som hade beskrivit en dålig barndom. Jag är inte säker på att samtliga hans teorier omedelbart hade förkastats. Och om det hade varit så – så hade jag reagerat på samma sätt. För det är inte samma sak.