Nu är hon borta

Nu finns hon inte mer min kära farmor. Hon drog sitt sista andetag halv två idag. Det var ingen kamp länge. Hon avslutade fridfullt med min bror, min far och hans fru vid sin sida. Jag kom 20 minuter för sent, men det kändes bra ändå. Jag fick säga farväl när hon levde. Det viktiga var att hon inte dog ensam. Det är min mardröm. Jag läste min text nedan för henne när vi tog farväl. Jag frågade om jag kunde göra det. Jag grät genom hela texten, men det kändes fint. Pappa tackade efteråt. Han blev glad över det fina avskedet. Det kändes bra. Nu känns det tomt. Vill tänka att hon är med sin mamma, sin syster och svåger, med sin svägerska och med min farfar så som han var innan han blev deprimerad. Det är en fin tanke.